.

Tills dagen jag verkligen fruktar mest, jag vill inte vakna upp den dagen.
Jag vill inte vakna upp och veta att Han har varit borta i ett år då, jag vill inte vakna upp och veta att det faktist verkligen är sant.

Vill inte ens tänka på det..

Skolan idag var jobbig som alltid, så jävla mycket arbete just nu.
Prov idag, prov imorgon, göra klart 'i taket lyser stjärnorna' uppgifter, palmemordet redovisning, nationella biologi, hinna med kemi, matte nationella osv. 
Och allt kommer fan samtidigt, pratade med min lärare om att jag har nästan gett upp allt skolarbete trots allt stöd
men jag är fan knäpp om jag ger upp nu.
Fan kan inte sluta tänka nu.


Älskar dig mer och mer för varje dag som kommer.


Fullsatt kyrka, det kallar jag sympati! <3